Jag måste få skriva av mig lite.

Jag måste få skriva av mig lite.
Ibland undrar jag när man får lägga sig ner och skrika och gråta, sparka och slå runt sig och få ut all ilska ur kroppen. Bara få vara ifred från allt och rensa tankarna en stund! Är det förmycket berärt? Att bara få vara själv en sund!?
Ett par minuter under dagen utan att få känna sig kränkt..... Måste denna vidriga människa kasta en dryg kommentar in ansiktet på mig hela tiden?
Förstår du inte jag har har känslor? Innan jag började 7:an visste inte jag det. Jag har aldrig brytt mig när någon säger något dumt om mig, Aldrig. Det har bara runit av mig. Som vatten på en kropp med solkräm. Det har aldrig fäst....
Men när du började kränka mig tog jag det på allvar.
Det kändes inte bra.... Jag tar till mig vad du säger, trotts att du inte tror det, även fast du säger det på skämt... Jag tar det på blodigt allvar.

Allt känns så jobbigt nu, Jag mår dåligt varje dag innan jag går till skolan.Tack vare dig,, Vet du det? Vet du hur det känns?

Mer kommer senare!
Kanske ska börja skriva en saga?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0